AffenpinscherRondellen

Avel och statistik de senaste åren

Affenpinschern är (i hela världen) en fåtalig ras. Till Sverige har det, de senaste åren,

importerats en hel del affenpinscher, så förutsättningarna för rasens överlevnad har förbättrats.

Sverige - förutom England - är det land i Europa som registrerar flest valpar.

Det största hotet mot rasen är att den s.k. avelsbasen är relativit liten. En snäv avelsbas ger upphov till

att den genetiska mångfalden i rasen minskar och risken för ärftliga defekter och sjukdomar ökar.

Kullstatistik för åren 2001 tom 2009

Årtal 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009

Inavelsgrad i % 3,07% 4,36% 2,58% 3,18% 2,06% 1,9% 1,8% 1,63% 0,99%

antal kullar 11 11 12 17 14 13 12 24 24

Antal valpar 22 27 30 49 42 46 33 68 67

Genomsnitt valpar/kull 2,0 2,45 2,5 2,88 3,0 3,5 2,75 2,8 2,9

Genetikerna räknar den genomsnittliga inavelsgraden med ledning av de senaste 5 åren.

Genomsnittlig inavelsgrad för åren 2005 t o m 2009 är 1,68 %.

2004 t o m 2009 har en kraftig ökning av registrerade valpar skett. En ökning i lagom takt är vad rasen behöver.

Samtidigt som valpantalet har ökat har även inavelsgraden i rasen varit relativt låg.

Viktigare än inavelsgraden - i dagsläget - är att ha kontroll över antal avkommor efter enskilda individer.

Angeläget är också att en ökning av antalet registreringar av valpar ökar i långsam takt.

Avelsbasen

Avelsbasen var 2005 så liten som 20 - 30 individer. Genetikerna anser att minimum för att en ras ska kunna

överleva är minst 100. Avelsbasen är ett mått på den mångfald gener som (enligt särskilda beräkningar) finns i en ras.

En låg avelsbas medför hög dubblering av gener och resultatet av det kan vara ett försvagat immunförsvar,

sämre fertilitet och mindre kroppsstorlek.

Med planerat avelsarbete har rasen idag goda förutsättningar att återhämta sig.

Källor: bl a Hunduppfödaren, Agronomie doktor i husdjursgenetik P-E Sundgren,

Veterinär Kate Schoeffel, Australien, PH Dr John B Armstrong, University of Ottawa, Canada.